Nyheter

Vem ska skydda Sveriges fastigheter mot klimateffekterna, och hur ska det gå till?

”Klimateffekterna är här och utmanar i allt högre grad det svenska fastighetsbeståndet. Höjda vattennivåer och högre vattenflöden riskerar att leda till ras, skred och erosion. Extremväder kan medföra översvämningar och bränder. Ansvaret för att skydda en enskild fastighet mot riskerna åvilar fastighetens ägare.”

Hur ska skyddet se ut? Har fastighetsägaren tillgång till nödvändiga medel för att möta riskerna?

Framställningen nedan bygger på en rapport som har skrivits av Vesterlins på beställning av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), Sveriges geologiska institut (SGI), Jordbruksverket, Skogsstyrelsen och Lantmäteriet:

”Kommande år behöver ett antal fastighetsägare i Sverige säkra sin egendom mot klimatförändringarnas effekter. Det gäller såväl enstaka byggnader som hela samhällen; det gäller både jordbruks- och skogsmark; det gäller både statlig, kommunal och enskild infrastruktur. Passivitet kan bli kostsamt, det riskerar nämligen att svepa bort gjorda investeringar och urholka fastighetsvärden. Aktivitet är nödvändigt.

Vilka åtgärder som krävs varierar från plats till annan, men sannolikt kommer Sverige bl.a. att behöva fler strandskoningar och skredsäkringsåtgärder, fler skyddsvallar och översvämningsytor. Gemensamt för åtgärder är att de, för att få avsedd effekt, i hög grad kräver samverkan mellan flera fastighetsägare. 

Den fastighetsägare som söker finansiering eller annat stöd hos kommunen för att vidta klimatanpassningsåtgärder på sin fastighet riskerar att bli besviken. Kommunens handlingsutrymme är nämligen begränsat enligt lag. Det är i huvudsak genom detaljplaneläggning och etablering av verksamhetsområde för allmänna vattentjänster som kommunen kan vidta nödvändiga åtgärder i egen regi och i vissa fall reglera ansvaret för annan att vidta åtgärder. Endast i undantagsfall kan kommunen agera med kraft också utanför dessa ramar. En stor del av de nödvändiga åtgärderna ligger alltså utanför kommunens direkta ansvarsområde. Staten har bredare möjligheter. Genom bidrag och subventioner kan staten bygga incitament och underlätta för enskilda fastighetsägare att vidta åtgärder, men så har ännu skett i begränsad skala. Fastighetsägarna står alltså i dag 2021 relativt ensamma. Eller? 

Fastighetsägare har i alla tider behövt möta naturens utmaningar och vidta åtgärder för att höja funktionen på den egna fastigheten. Det kan ske enskilt, men i många fall ökar effekten om åtgärderna vidtas kollektiv. Därigenom kan utförande- och förvaltningskostnaderna begränsas avsevärt samtidigt som anläggningarna kan optimeras efter bredare behov. Samma lagstiftning som har möjliggjort den omfattande dikningen av Sverige för 100 år sedan och den historiskt vikta utbyggnaden av enskilda vägnät- och enskilda va-system m.m. kan användas för att också möta klimateffekterna. De tillämpliga lagarna är restvattenlagen och anläggningslagen. Genom en strategisk tillämpning av tillgängliga verktyg – inte minst information och subventioner – kan stat och kommun inte bara bidra till att nödvändiga anläggningar kommer till, de kan också påverka var anläggningarna utförs och hur de utförs. 

Vi har ett beprövat system på plats som kan fungera som en viktig pusselbit i samhällets hantering av klimateffekterna. Men för att systemet ska kunna tillämpas brett under de särskilda förutsättningar som det här är fråga om krävs särskilda åtgärder. Är stat och kommun beredda att agera? Läs mer i den rapport som Vesterlins har skrivit på uppdrag av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), Sveriges geologiska institut (SGI), Jordbruksverket, Skogsstyrelsen och Lantmäteriet.”

– Tomas Vesterlin, civ. ing. jur. kand., VD på AB Vesterlins & co –

Bild av falco